Run or Dye
Detta var nog bland det roligaste jag någonsin har gjort. Förra lördagen var jag, Vanessa, Camilla och Rea uppe med tuppen för att springa Run or Dye! Det är med enkel beskrivning att du och massa andra glada själar springer 5km, och för varje km så splashar dem dig med färg! Efteråt har man ett dansgolv med musik och splashar färger på varann och dem ger ut massa gratis saker! Hah lite svårt att beskriva men rekommenderar det verkligen!
Efter racet tog vi våra färgade och hungriga kroppar in till fresco för att äta lite mat, vilket resulterade i en av de roligaste dagarna jag har haft i hela mitt liv. Alla kollade på oss som ufon, så vi kunde lika gärna bete oss som sådana. Vi skrämde folk, gick och sjöng i rulltrapporna i Macy's, underhöll folk i hissarna, startade en stor dans mitt i Nordstroms (Vi hade publik och folk som filmade oss haha, blev värsta stora grejen!) och bara var allmänt konstiga, roliga och galna med allt vi gjorde.
Kort o gott, en grym dag.
Hemlängtan
Det kommer komma dagar då du känner dig fruktansvärt ensam. Att även fast du har familj och massa vänner här som du vet älskar dig kommer det ändå inte vara likadant. Det kommer kännas som hjärtat bara blöder.
I förrigår kväll var det första gången någonsin jag har haft riktig hemlängtan. När man bara kryper ihop i fosterställning i sängen och inte vet vart man ska ta vägen. Då man känner sig så förvirrad. Att kompisarna hemma inte förstår vad du går igenom här och kompisarna här inte riktigt förstår hur de ska få dig att må bättre i vissa situationer. Att känna att man inte riktigt har någonstans att vända sig. Att vara ensam, splittad och förvirrad i ett främmande land.
Idag mår jag bättre. Efter att de varit kallt här i ca 2 veckor börjar de äntligen bli varmare igen! Nu är det tjocktröja och jeansväder och jag klagar inte direkt hehe, lämnade inte precis Sverige för mer kyla! I helgen ska vi nog iväg och julshoppa lite i Fresco, min familj ska anordna ett christmasparty för familjer och vänner och jag och tjejerna ska nog försöka klämma in lite roliga kvällsaktiviteter också! ;) Men nu är det sängdags, ville bara skriva av mig lite, godnatt!
Beyonce is God
I förrgår var jag och Camilla iväg i San José för att se självaste Beyonce! Hon var så. Jävla. Bra. Hon hade sjukt bra scennärvaro och lät nästan bättre live. Camilla hade sagt att vi hade bra platser, men hade aldrig trott de var så här bra, vi satt i första raden!!!! Men jag tyckte verkligen det var värt de 180 dollar jag betalade, jag tror nästan jag gått iväg o blivit lesbisk! Haha nä, riktigt så långt gick det inte, men åååh får du någonsin chansen, gå och sesese!
A life in one year
Att ta ett år som en utbytesstudent är både det bästa och värsta jag någonsin gjort. Det handlar om att utmana sig själv varje dag. Det handlar om att aldrig riktigt känna sig som hemma. Om att aldrig veta vad för människor man träffar på och att även om man vill utforska allt som finns här så har man även inte orken till allt. Om att vilja stanna hemma varje kväll med en popcorn skål och en film. Men att samtidigt vilja lära känna alla här och gå på fester. Om att man ibland inte orkar. Om att folk inte riktigt vet vem du är och dömer dig efter fem sekunder. Hur du alltid måste visa och bete dig som den bästa versionen av dig själv. Att alltid ha ett leende på dina läppar. Hur du kan höra folk viska om dig i korridorerna och sprida rykten om dig så fort du äter lunch med någon kille eller tillochmed bara pratar med en. Hur folk attackerar dig i korridoren och frågar dig konstiga frågor och försöker få ditt nummer. Om hur annorlunda folk här beter sig jämfört med Sverige.
Sen så handlar det om dessa underbara människor du träffar på. Hur du kan sitta vid middagsbordet med din värdfamilj och känna dig som en i familjen. Att du vet vilken skål du ska använda till yoghurten och att veta hur du ska placera tallrikarna i diskmaskinen så att allt blir rent. Hur du känner dig hemma. Hur du skaffar dina bästa vänner som du älskar och inbillar dig att du känt dem sen du var liten. Om de människor som tog hand om dig de absolut första dagarna i skolan när du nästan började gråta för att du inte hade någon att äta lunch med. De där människorna som alltid kan få dig att skratta även fast du just gjorde bort dig totalt under en presentation som du höll i. Hur du inser att du faktiskt vet vilken buss du ska ta till närmaste BART station och vilket tåg du ska ta in till San francisco. Eller som vi kallar det här, Fresco. Hur du inser att allt som kändes så nytt och främmande faktiskt är en del av din vardag nu.
Jag är i det stadiet då jag börjar sakna min familj och alla mina vänner i Sverige. Julen kommer upp och det kommer vara min första jul utan min riktiga familj någonsin. Jag kommer vakna upp den 24de och inse att julen faktiskt inte kommer firas förrens imorgon. Hur jag inte kommer ha min familjs traditioner, utan nya. Samtidigt så har jag nu ett liv här nu, ett liv som jag lärt mig att älska. Jag har 7 månader kvar. Ska jag bara lämna allting här när det är dags att åka hem? Det känns overkligt. Jag känner mig delad. Som att halva jag kvar i Sverige och halva jag är här. Jag har börjat tänka för mycket. Jag sitter här och tänker på hur jag måste sluta tänka. Hur jag bara ska göra det bästa utav de månader jag har kvar.
En dag med en svensk
Två dagar sen åkte jag in till SF för att träffa Christoffer. Det var otroligt kul att höra om hur han har det och berätta om mitt liv här. Kändes väldigt konstigt att prata svenska haha!
Vi åt lunch på ett mysigt italiensk café och sedan gick vi och besökte den svenska/norska kyrkan och åt våfflor. Chrille är en utbytesstudent i SF så han var en perfekt guide och visade mig till ett ställe där man kunde köpa lite svenska lösgodis! Det var inget stort utbud och det kostade sin slant, men oj vad värt! Det är något godisälskade jag verkligen saknar. Så feel free to send me some ;)
